Min inspiration till practical jokes

Jag har ägnat mig åt practical jokes under stora delar av mitt liv. Några exempel på det har jag tagit upp på denna blogg. I detta inlägg vill jag passa på att ge en insyn i hur jag själv blev utsatt och inspirerad. Eftersom det är påsk har jag ett exempel med påsk-tema.

När jag var 14 år blev jag vegetarian. Mer exakt lakto-vegetarian. Vid den åldern vill man ju förändra världen, fatta beslut av stor etisk betydelse och göra det på största allvar. Att försöka få mig att äta kött eller göra något annat som var emot min övertygelse var närmast omöjligt.

En lite påsk-tradition som min morfar stod för var att ge mig en påsk-hare eller ett påsk-ägg i ren choklad. Han ville gärna hålla i den traditionen även när jag kom upp i tonåren. Det råkade vara så att jag hade sovit över hos min mormor och morfar natten till påskafton. Eftersom jag tidigare ofta hade ätit kokt ägg till frukost hade min morfar förberett ett ägg åt mig.

Jag blev ganska grinig av förslaget då jag hade varit noga med att ägg inte längre ingick i min kost. Det var viktigt för mig att understryka hur allvarligt jag tog på det här med kosten. Jag ville att min morfar skulle respektera det. Trots det trugade han och ville att jag skulle äta ägget som han hade "kokat" åt mig. Jag envisades med att inte ens röra det.

Min morfar började låta ledsen och önskade att jag i alla fall kunde undersöka om han hade "kokat" ägget rätt tidslängd. Han hade ju ansträngt sig för att "koka" ägget precis som jag ville ha det. Detta i sig var anmärkningsvärt då det brukar vara min mormor som kokar flera ägg åt oss alla till frukost. Varför hade han lagt ned extra tid på att koka ett ägg bara för mig?

Till slut gav jag med mig och började knacka skalet. Innandömet var varken gult, grått, beige eller vitt utan brunt. Först fattade jag inte. Hur kan man koka ett ägg så att det blir brunt? Sedan stod det klart för mig. Min morfar hade inte bara lyssnat på att jag slutat äta ägg utan han hade gjort det till en kul grej samtidigt som han höll påsk-traditionen vid liv.

Ägget jag fick var ett chokladägg. Min morfar hade hittat ett chokladägg med ett vitt skal som fick ägget att se autentiskt ut. Han hade ansträngt sig för att hålla traditionen vid liv och samtidigt spela mig ett spratt. Det var ganska typiskt för min morfar. Detta var bara ett av hans många praktical jokes som han utsatte mig för.

När man blir utsatt för ett practical joke ger man sig in i situationen utan att veta vad man kommer att bli utsatt för. Som en följd kan man bli förnärmad av att folk driver med en. I fallet med chokladägget var det lite tvärt om. Jag blev förnärmad innan jag fattade att det rörde sig om ett skämt och blev rätt så glad när jag upptäckte vad det faktiskt var och förstod tanken bakom. Min morfars behållning av just detta skämt var att se min reaktion. Min behållning var att förstå min morfars omtanke.

Det var nästan så att jag skämdes att jag hade varit så motsträvig. Jag är en väldigt envis person så jag hade kunnat vägra att röra ägget. Jag är glad att min envishet inte fick bestämma den gången. Samtidigt lärde jag mig lite om gränsen för min envishet och om andras goda vilja.

Mest av allt lärde jag mig hur man kan tänka när man planerar ett practical joke. Tack morfar.

Andra inlägg

• The Facebook experiment
• Vad du inte får göra i chefens rum
• Bedriver folkhälsomyndigheten sociala experiment i stor skala?
• Det rökfyllda väntrummet
• Övervakningssamhället
• Vänd streckkoden mot dig
• Har du betalat för väskan?
• Gott Nytt År
• Sök och behåll ögonkontakt med en främling
• Osanna (köns)roller på nätet