Jag har vid flera tillfällen, vid kassan i varuhus, observerat hur kunder framför mig i kön gör när de ska lägga upp varorna på bandet. Trots att de flesta av oss har fått höra att vi inte ska stapla varor på bandet och därtill vända streckkoden mot oss är det nästan ingen som gör rätt.
Idag råkade jag ut för något som nästan kändes provocerande. Mannen närmast framför mig i kön hade ganska många varor i sin vagn. Han lade konsekvent upp varorna med streckoden nedåt eller bort ifrån sig. Vid några tillfällen var han nära att lägga streckkoden emot sig men korrigerade sig så att koden vändes bort istället. Han hade till och med en gång släppt varan för att sedan lyfta upp den och vända den fel.
Man kan fråga sig om vissa känner ett tvång att låta produktens logotyp vara fullt synlig. Det är som att produkten har ett eget liv som man som kund inte får skända. Kan det kännas ungefär som att lägga ett spädbarn i sängen med ansiktet nedåt?
Jag lägger alltid streckkoden uppåt eller emot mig. Först gjorde jag det för att man blev uppmanad för ett antal år sedan. På den tiden var kodläsarna inte så känsliga så att de behövde läsa koden från en viss vinkel. Numera är kodläsarna väldigt känsliga och kan läsa koden trots att vinkel är ganska avvikande.
För snart två år sedan hörde jag talas om en studie där det visade sig att kassörskans arbetsdag blev märkbart mer belastande av att behöva lyfta och vända varan rätt för att skanna streckkoden. Detta kan ske tusentals gånger under en arbetsdag. Detta motiverade mig ännu mer att vända streckkoden rätt, även när jag känner mig stressad.
Tänk dig att du någon gång i veckan handlar ca 30 varor per gång. Att vända 30 produkter rätt från början är en liten ansträngning. Denna kan dessutom göras till en vana som på sikt görs per automatik. Ett kassabiträde som skannar tusentals varor per dag kan få det väldigt jobbigt.
Den studie som gjordes i Malmö för ca två år sedan visade att kassabiträdet ansträngde händer, handleder, axlar, hals och skuldror märkbart mer. När man behöver anstränga dessa delar av kroppen utan vila får man till slut ont. Då blir det ett arbetsmiljöproblem.
Vad ska man säga om läget som det är nu? Väldigt många är lata och tänker inte på att man besöker någons arbetsplats och utgör, tillika påverkar, den andras arbetsmiljö. Jag brukar ha goda tankar om människor i allmänhet. Vissa saker får mig att tveka. Detta med streckkoden kan tyckas vara en obetydlig detalj men för mig är den ett uttryck för både lathet och dumhet.
Trots detta är alla kassabiträden tränade att vara trevliga och önska kunden en fortsatt trevlig dag. Vad får de för det? Visst, kunden kommer tillbaka. Men det är samma lata och otacksamma kund.
Det har hänt mig några gånger att kassabiträdet har tackat mig för att jag konsekvent vänder streckkoden mot mig. Då förstår jag hur ovanligt det är, och hur behagligt det kan vara att i slutet av ett pass slippa lyfta och vända varan med onda handleder, axlar och skuldror.
Kassabiträden har tagit på sig uppgiften att göra livet lite trevligare för kunden. Det är på tiden att vi kunder gör livet lite trevligare för kassabiträdet.
Detta inlägg är varken ett praktikal joke eller ett socialt experiment. Det rör sig enbart om en rad obervationer från vardagen. Denna gång vill jag veta hur många som faktiskt vänder streckkoden mot sig och hur många som, efter att ha läst detta inlägg, har börjat vända rätt? Skriv en kommentar.